Bekvämlighets sektorn

Det är mycket snack nu om det som kallas för comfort zonen. 

-Skall Du utvecklas och komma framåt i livet så måste Du våga lämna bekvämlighets sektorn!! Så vaaaansinnigt trist att leva i trygghet! i tryggheten händer ju inte ett skit....!! 

Detta kanske är en sanning men som vanligt är det inte speciellt troligt att det gäller för oss alla. 

Jag tycker t ex det är betydligt trevligare att ha det bekvämt än obekvämt, jag tycker till och med att det är charmigare att ha det tryggt än otryggt. Jag drar mig inte ens att säga att jag tycker det är att föredra snygga tjejer framför osnygga.

I Johan Skullman har jag en nyvunnen vän och i mångt och mycket en mentor vad gäller uteliv. Då menar jag inte uteliv på krogen där jag sedan länge är en konässör utan just livet ute i naturen. Johan har givit mig mängder av tips som gör detta liv mer attraktivt och lustfyllt och dessutom med tyngdpunkt på att ha det just bekvämt i vilket väder man än befinner sig i. Han är en stor inspiratör för mig och massor av andra som gillar att vistas i naturen.

Dock är jag inte helt säker på att Johan delar mitt resonemang men han har lärt mig att vara förbered så mycket det bara går när man tar sig an utmaningar och äventyr, ja saker som helt enkelt skulle betraktas som otrygga för många.

Låt mig ta några exempel

*att ge sig ut på fjällvandring mitt i sommaren är riktigt bekvämt om man är förberedd och tränat på den nivå man förväntas prestera. Att överaskas av ett piskregn av det kyligare slaget blir inte överaskning omman är förberedd med rätt utrustning för att bemöta dito väder. Man har helt enkelt skapat förutsättningar för att eliminera det obekväma.

*att åka skridsko på en tunn, tranparent vår is är enkom njutning och ryggsäcken är packad med torra väl förslutna torra kläder och ispiggar runt halsen. LIte varm dryck är smaskens om man  nu inte förberett sig med kunskap om isens beskaffenhet och tjocklek för att undvika att känna obehag att ev trilla i plurret.

*när man tränar lite hårdare än normalt så är det vid löpning såkalrt bra att kunna återställa vätske och energinivån, utrustning för att fixa skavsår. Vet jag om att jag skall ta i så jag spyr så blir ju inte direkt spyan något oförutsett utan med i beräkningen.

Jag tränar numera alltid i bekvämlighets sektorn och gör det som känns bra för mig och tänker igenom vad som ev kan gå snett och förbereder mig för detta såväl mentalt som utrustningsmässigt innan jag ger mig av.

Uppvärming innan löpning struntar jag i förutom att sträcka på mig som hundarna på morgonen. Nu springer jag iochförsig så långsamt så hela passet kan betraktas som uppvärmning för de flesta. Jag stretchar aldrig efter mina pass då jag bara tycker det känns läskigt för kroppen. Dock kör jag mina 7 minuter med låååångsamma rörelser a la Torgny Steen på morgonen .och jag kör gärna övningar för att "mjuka" men aldrig i anslutning till annan träning.

För mig finns det ingen längtan att bli snabbare utan jag vill känna glädje i min vandring och löpning och framför allt hålla mig hel och skadefri. Dessutom försöker jag skapa dessa förutsättningar i det mesta i min vardag. Skullmans tänk har gjort att det för det mesta blir som man tänkt sig. Såklart lyckas jag inte alltid men det är en klar strävan att vara förberedd på de flesta eventualiteter.

När jag nu skriver detta efter 5 år utan någon som helst skada hamnar jag givetvis i gips redan i morgon. Men då finns det såklart redan med i riskbedömningen....eller?

Kontentan av det hela är att jag har svårt att förstå varför jag som är en stor vän av livet skall välja saker som medvetet får mig att må dåligt, känna mig obekväm eller otrygg?