Nära döden, eller?!

Jag kommer att dö, det finns ingen möjlighet att jag överlever det här.

Det är klart att jag kommer att dö precis som alla andra men för mig är det mer närstående. Jag skall nämligen opereras. Omfattande, farlig operation? Inte alls, var fjärde man över 40 drabbas så jag är verkligen bara en i ledet. Det går på löpande band på dagkirurgen, in, söva, snitta, vakna, hem.

Kruxet är att jag aldrig tidigare blivit skuren i och faktiskt aldrig sövd, jag är helt enkelt skitskraj. Skraj för något som förmodligen är bra mycket ofarligare än när jag åt friterade gråsparvar på gatan i Bangkok 1989.

Att sövas innebär att jag är bortom all kontroll, ja i alla fall bortom MIN kontroll.

De senaste åren har jag döden varit så närvarande när alltför unga kamrater lämnat jordelivet, så närvarande att jag tröttnat på den och undvikit den ett tag efter några intensiva år. Jag är strängt upptagen med att leva det levande livet.

När jag nu skall sövas och med vassa vapen sprättas kommer döden smygande som en ny bekantskap man inte vill umgås med.

Tänk om läkaren får spel och strimlar mig i små, små Anders Scharpbitar? Tänk om narkosläkaren kommer vidare i Angry Birds och bara låter narkosen rulla på tills alla funktioner i min lilla pojkkropp slutar att funger? Att en bakfull sköterska tippar mig i kartongpressen på väg till uppvaket för att jag ser lite blek ut i ansiktet?

Jag har redan talat om för Agneta att donera mina organ till de som kan tänkas behöva dem men tänk om jag själv skulle behöva dem på andra sidan?

Är doktorn verkligen på min sida eller ser han i mig 5 friska organ (ja tjena) som han kan använda till bättre behövande och helt enkelt dödförklara mig så fort bedövnigen tagit? Vad får man för en lever idag? Jag borde kanske kolla upp så hans ekonomi är ok innan jag lägger mig på britsen..

Tänk om jag kommer upp till Sankte Per ( i wish…) presenterar mig och han välkomnar mig igenkännande, glad över att jag äntligen kan bli en medlem  i Himlens Molntrail lag.

-Men? va fan har Du gjort av hjärtat?

- En ung, hjärtsjuk flicka behövde det bättre än jag när jag dog på bråckoperationsbordet, jag trodde kanske att det var just det beslutet som gjorde att jag överhuvudtaget kom hit….?

-Men hur fan skall Du kunna springa nu? Ge bort hjärtat? Idiot!!!

-Nåväl Du är ju trots allt i himmelen så vi får se till att Du får annan kul sysselsättning. För det är ju det vi gör här uppe, har kul alltså Jag vet ju att Du haft en dröm att spela saxofon, vi har ju koll på sånt här förstår Du. Vad tror Du om det?

- Sorry, lungorna är skickade till Landskrona.

-Jaha. Mat har Du tydligen haft god smak för så Du kan ju ingå i Guddans eget lilla matlagningsteam. Det hela går ut på att se till att han får god mat och hålls på gott humör, Du lagar och smakar, Ok?

-Ja, nu är ju hela tarmsystemet skickat till Sibylla, njurarna till Haparanda och levern med helikopter till Köpenhamn, vart tungan tog vägen vet jag inte men hela idén känns ogenomförbar.

-Men hurfan tänker Du? Har du överhuvudtaget varit i kyrkan en enda gång!! HAr Du helt missat våra predikningar om livet efter detta? VA?? Återuppståndelse, klingar det bekant?? Åsna!! Du sköter Dig fint, hamnar i himmeln och på vägen hit ger Du bort alla organ som gör livet värt att leva? –Televinken?

-Inte kvar men det var ingen som ville ha den så den ligger i formalin på Riksmuseet.

-Herregud!!  Ta Du några dagar och bekanta Dig med gänget här upp så skall vi säkert hitta på något. Har Du träffat Bobby Fisher där borta? Du var ju framstående schackspelare i femte klass minns jag?

-Va, det minns inte jag, Hjärnan är hur som helst på väg till Nordkorea till någon som behövde uppgradera.

 

Tänk om detta är verkligen är fallet efter döden? Hua.

Jag har alltid haft en föreställning hur min begravning skall se ut men mitt intresse har svalnat, jag får ju inte vara med.

-Ta rester av julmaten, det gillar ju folk sa jag till Agneta vid det extra inkallade familjmötet inför stundande operation och därefteroundviklig död.

- Men Anders, om Du mot alla odds skulle dö under Din bråckoperation (suck) så blir ju begravningen i januari?

-Ja?!

Förmodligen är det större risk att jag förolyckas till eller från Sofiahemmet än på operationsbordet men man kan väl aldrig vara säker, kan man?

Så Dr Felländer, var snäll mot mig. Precis som Du är mot de andra säkert 20 Du opererar för samma åkomma denna dag, var snäll. För vem fan vill äta julbord i januari?