Löpning förbrödrar även bröder

Hemma i radhuset i Halmstad tränade min bror extremt mycket. han var gymnast i landslaget och körde bygelhäst i källaren innan skolan. Det skiljer 5 år på oss och till vems fördel är svårt att säga, han är dock 5 år yngre...Martin var hårt inriktad på gymnastik medans jag provade på olika idrotter utan någon större framgång. Dubbla benbrott som tolvåring hjälpte ju inte direkt till. Förutom att jag fick förmånen att köra med på gymnastikträningarna sprang jag även med vår pappa  morgnarna innan skolan (det var ju någon idiot som körde bygelhäst i källaren så det gick ju ändå inte att sovaCool). Jag spelade tennis, lite fotboll och i lumpen firade jag stora triumper på regementets hinderbanan.

När jag lämnade Halmstad 1982 till förmån för Stockholm tappade jag och min bror lite av kontakten. Det var absolut ingen konflikt som låg bakom men vi blev bara lite olika. Han är smart, jag korkad. Jag social och utåtvänd medans Martin är mer hemlig och eftertänksam. Han är spara och jag slösa. Vi har alltid haft roligt när vi träffas och det vi båda gillar är humor och har alltid nära till skratt. Trots det blev träffarna allt mer sällan och att vi bor i olika städer gör såklart sitt till. Det bara helt enkelt inte blivit av så ofta som jag skulle önska

Efter avslutad gymnastikkarriär körde Martin några Triathlon och har sedan dess hållt igång med löpning på en långt högre nivå än jag själv.

När det i helgen var dags för Lidingö Ultra 50K så bestämde sig Martin sent att komma upp och vara med eftersom han är i god form. Dock har han aldrig sprungit 5 mil tidigare. Anledningen till att han ville vara med är att vi genom löpningen hittat en gemensam nämnare och bestämt oss för att satsa tillsammans mot UTMBs 160K runt Mont Blanc 2016.

Det är härligt att hitta nya intressen med personer, gamla vänner eller tillochmed familj som Martin och jag gjort.  Det var länge sedan vi tillbringade 2 dygn på nästan tu man hand och hade hur trevligt som helst. Grunden är diskussioner om skor, kost, fart, russin,  men det vävs såklart även in samtal om livet utanför löpningen som är den större delen av veckans tid dvs kärlek, familj, jobb, gemensamma föräldrar e t c.

Självklart behöver det inte vara löpning som i detta fall men löpning är en positiv sak för hjärna och kroppslig hälsa. Från lilla Trosa är det 40 st (FYRTIO!!!) som tillsammans åker till Sälens Fjällmara med löpning som gemensam nämnare och säkerligen kommer ha hur trevligt som helst både på och utanför spåret. Jag är dock inte så mycket för stora grupper på detta sätt (och då är jag ändå den sociala brodern) men visst låter det härligt!?

Man skall odla sina intressen och därmed sina vänner och familj vare sig det är i löparspåret eller i växthuset.

Att sedan den lilla skiten slog mig med över 45 minuter är en annan sak.....

Nu ser vi fram emot vägen tillsammans mot det gemensamma målet i Chamonix 2016, min bror och jag!!