Löputbildning? Behövs det verkligen?

Efter ubildningen är steget kortare med högre frekvens, blicken framåt och huvudet rakt. Höften fram även om jag måste träna upp rörligheten. Axlar, vader, fotled avslappade och steget är ändå större njutning är förut.

Löputbildning. Skall det verkligen behövas?

Min skepsis har varit stor inför utbildning gällande löpning på samma sätt som jag tyckt det varit fånigt med kurser i andning. Jag har andats så länge jag kan minnas med stor framgång och inte haft någon anledning att ifrågasätta min löpning heller, utifrån de mål jag haft med densamma. Jag är en flitig motionär som springer lite Ultra lopp, gillar terränglöpning framför asfalt och springer  2-4 gånger i veckan i ett makligt tempo

På sociala medier har jag  kunnat ta del av kamraters vittnesmål om ”pånyttfödelse” och ”ahaupplevelser” efter genomförda kurser till och med efter ett enda pass. Kanske är det dags även för mig att omvärdera betydelsen av utbildning och kunskap även inom löpning på min hobbynivå.

Min löpning är filosofisk och då menar jag verkligen inte att min löpning skulle framkalla dessa känslor hos andra än mig själv men för mig är det härligt att få hålla igång, vara skadefri, slippa ha ont under utövningen och kunna ta sig an längre och längre utmaningar. Dock har jag nu kommit till en punkt där målen blivit så tuffa att jag gärna velat glänta på dörren till att hitta en mer energisnål löpstil för att kanske få en ändå större upplevelse.

Jag bokar in mig hos duktiga Anders Nordström som driver Art of Running i Trosa.

Det är inte mycket jag vet om vad som väntar mig när jag kliver in i Anders butik kl 9 på förmiddagen. Att solen strålar denna sena aprildatum ser jag dock som ett gott tecken.

Anders börjar med att ta reda på vad jag vill med min löpning, vad skall träningen leda till, är det något speciellt jag vill uppnå?

För mig är snabbhet inget mål utan jag vill med bibehållen hastighet springa längre och mer utmanande bansträckningar och sålunda lära mig springa mer ekonomiskt. Jag känner även att jag har hyggligt dålig koll på hur jag attackerar såväl en uppförs som en utförsbacke.

Ok då kan vi målet med dagen….

Anders börjar beskriva lite historik och perspektiv. Undersökningar visar idag att mellan 60-80% av alla löpare på alla nivåer är skadade och då givetvis inte kan utföra  sin löpning med större njutning om de överhuvudtaget kan utföra den alls. Här målar Anders upp bilden av vårt fotvalv i jämförelse med ett källarvalv. Ingen skulle komma på tanken att stötta upp den snillrika konstruktionen i ett källarvalv medans vi gladeligen stoppar in hålfotsinlägg i skorna och då motarbetar vår egen fint konstruerade fot. Däremot finns det mycket liten dämpning av vår häl varför löpning med hälisättning blir till fortplantat duns i hela kroppen ett duns vi undviker om vi sätter i hela foten eller t o m främre delen först. Att dämpa hälen med en tjock sko ger andra biverkningar och sätter delvis hjärnan ur spel med det skall jag inte gå in på här.  I perspektiv kan även nämnas hur länge människan varit med och utan asfalt. Gissa vad som varit längst? Vad gäller skador är det klart svårt att tänka sig forna dagars jägare ställa in dagens jakt på föda för övriga i stammen p g a benhinneinflammation eller kramp i vaden…Hur som helst är det intressant att få historiken och att även ta kol på några myter innan det är dags för mig att lära mig springa naturligt igen. Igen? Ja, troligtvis har jag som fotbollssparkande gosse i barfotagräset sprungit just naturligt.

Naturlig löpning är därmed inte sagt detsamma som barfotalöpning. Naturlig löpning innebär en löpstil som är avslappnad med hög frekvens och med luften som enda motstånd. Kraften kommer från höften och inte från ett frånskjut i fotleden där vaden får ta större delen av jobbet. Och just vadjobb är precis det jag utsätter mig för. Samtidigt som hälen går i backen först och bromsar varje enskilt steg. Efter 50kilometers löpning är broms det sista jag vill utrusta mitt steg med…

Trots att jag känner mig hel och njuter i fulla drag av min löpning är jag vid ett lätt tryck på vaden öm och det går inte att mörka när jag får se filmen på mig själv. Anders väljer att filma både före och efter för att se vilka förbättringar som går att göras och det är klart att det blir pedagogiskt att se sig själv i slowmotion och på stilbild.

Mitt steg är långt och biomekaniskt innebär det att ju längre bak jag pendlar det ena benet desto längre fram sätter jag i det andra med hälisättning som ett brev på posten. Högre frekvens med kortare steg motverkar detta direkt och jag får tänka mig en glasruta bakom rumpan som jag inte vill krossa utan likt fotisättning på en het platta snabbt få fram foten igen.

Det jag genaste känner med denna åtgärd samt att hålla blicken framåt och inte ner i marken, lätt fall framåt blir att jag springer fortare på samma kraft och puls.  Kort sagt; mer ekonomiskt!!  All kraft från höften precis som handbollsspelarens skott och som jag som grabb fick lära mig att slå en forehand inte med armen utan arbeta från höften. Foten hänger avslappat , vaden är avslappnad, axlarna men just i denna stund inte tanken. Det är en bra bit från automatik i rörelsen men det är som med den kassa golfsvingen jag praktiserat under 35år, det går inte att ändra på en gång.

Trots allt är resultatet mycket bättre och större än jag kunde tänka mig. Förändringarna i mitt gamla löpsteg färre och för mig känns det kanon att slippa tänka på 1000 saker för att förändra min redan njutbara (för mig) löpning.

Efter genomgång av backe upp och ner blir det ett kort pass nerför i terräng och känslan är euroforisk när jag törs släppa och lita på fotisättningen med blicken högt och korta snabba steg. Vi jämför med Vilda västerns ånglok som hade samma små hjul när det kom upp i hög hastighet som i långsam men med en mycket högre frekvens.

Min intention med dagens övning var att lära mig springa naturligt och jag är sannerligen på god väg efter bara en lektion. Min skepsis är bytt mot ett nytt löpsteg som säkert kommer hålla mig skadefri längre (peppar, peppar..) och ge mig förmågan att springa längre på samma energi. Det är såklart både häftigt och inspirerande att känna utveckling i något man tror sig kunna på något nedärvt sätt

Fan vet om jag inte skall ta en kurs i andning också…..