Härliga mål

Jag älskar vad satta mål gör med mig. Långsiktiga eller kortsiktiga spelar ingen roll. Mina kortsiktiga mål dikterar jag för mig själv på kvällen innan jag lägger mig eller innan jag lämnar kontoret. Då är det ToDo lista för kommande dag jag skriver. Många säger att detta är stressande mer än något annat men så är det inte för mig. Listorna jag skriver är mål som jag har goda chanser att lyckas med. En del enkla saker, en del buskul och någon större uppgift som ligger överst på listan och väntar på att strykas. När det gäller mer långsiktiga mål blir det såklart lite annorlunda och då är vägen ofta det roliga. Det kan vara löparäventyr, semestrar eller förändringar på vårt hotell och dylikt. 

När väl målet är satt blir jag lite som Nalle Puh. Han tycker ju honingen smakar bäst precis innan man öppnar burken. När jag nu har bestämt mig för att försöka ge mig på utmaningen UTMB i Chamonix 2016 är redan upplevelsen härlig. Jag tittar på flyg, filmer, trailstigar runt Mont Blanc på nätet, njuter av sköna skor och tycker det är mycket enklare att genomför träningspass i backe som jag normalt inte är så förtjust i. Vägen till målet är ju att kunna genomföra målet så lätt som möjligt och för mig med största möjliga njutning. Därför känns träningen mycket lättare när målsättningen är klar. Samma sak gäller med Fjällräven Classic då det är mer fokus på utrustning som skall provas och testas innan det blir avfärd till Kiruna i augusti.

Under helgen har vi varit iväg 2 dygn med vår personal till Visby. Var och en av de 30 som följde med fick skriva ner 2 mål för sin egen, personliga del. Dels ett fysiskt som att börja träna, sluta röka, minska magmåttet, sluta äta socker eller liknande. De fick även skriva ner ett personligt mål som att byta bostad, sätta upp ett häftigt semestermål eller kanske byta jobb... För att alla skulle bli varse om sina mål fick dessa båda lappar finnas med i deras fickor under hela tiden och jag försökte påminna dem hela tiden för att få målen att sätta sig och få dem att köra igång på en gång. Väl hemma igen frågade jag en av flickorna om hon ville berätta om sitt mål, jodå, det var att skippa nikotinet -men det var väl inte nu? - det var väl någongång i livet?? För mig funkar målet tvärtom. När jag väl hittat det blir jag nästa manisk att sätta igång. Att hitta mål är det svåra när väl det är gjort börjar det riktigt roliga!!

Bland de roligaste målen de flesta av oss har är att åka på semester. Vi kan spara under lång tid när vi väl kommit på vart vi vill åka. Under tidigare år var jag hemsk. När vi väl bestämt oss hade jag körschemat klart utan speciellt mycket rum för spontanitet. Semstern var klar för mig när vi satt oss i planet eller i bilen på väg mot ledighet. Honingen smakar bäst innan man öppnar burken. Målet är inget, vägen är allt...Tack och lov för familjen är jag mycket lugnare idag men någon liten planering vill jag allt ha.

När det kommer till träning är varje pass ett mål och när målet väl är satt och skorna snörade är det svårt för mig att göra något annat än att genomföra det uppsatta passet. Gärna mer men definitivt inte mindre, det skulle kännas som ett stort misslyckande.

Ett av mina långsiktiga mål med hotellet (och det finns många) är att bygga en svit på vår vind innan vi lämnar över verksamheten till någon annan. Detta ligger ju en bit in i framtiden men då och då ställs en fråga till en hantverkare eller en tillståndsmyndighet. Det kommer att genomföras!!

Att inte ha mål blir för mig lite grand som att hoppa höjd utan ribba. Klarade jag det jag hade förutsatt mig? Behöver jag planera bättre? Kan jag ta hjälp av någon?

Att bara springa eller åka på semester funkar inte för mig, jag vill veta vart jag är på väg. Jag vill vara med och öppna honungsburken och ta en sipp även om vägen dit kan vara det roligaste och oftast mest njutbart.