STORA utmaningen

Det är bara att erkänna att jag ibland blir lite bekväm när det kommer till träning. Blir det sen kväll, mörkt eller lite trist väder går jag gärna ner och kör ett pass på löpbandet. Det brukar bli mellan 1-2 timmar och med lite lätt lutning på bandet. Väl igång tycker jag en stor fördel med bandet är att få tillfälle att samtidigt som jag tränar kunna låta mig inspireras av sköna trailfilmer. Filmer från olika lopp har blivit lite av en passion och det är härligt att se nya idoler som Emile Forsberg, Tony Krupicka, Rune Larsson, Mike "The Fruitarian" Arnstein m fl. Jag har ju inte alls deras ambition vad gäller tempo såklart men jag är facinerad över deras löpglädje. De genomför lopp som tidigare varit omöjliga för mig att ens föreställa mig slutföra. Det har kittlat och jag har njutit av att se dem gå i mål efter lopp på 20 timmar i god fart. Känslan för mig blir till och med till tårar även om jag står i en källare och springer långt från deras prestation på så många andra nivåer.

Det senaste halvåret har jag dock blivit nyfiken på hur långt jag skulle kunna ta mig till fots. Nyfikenheten kommer av att jag kunnat tränat bra utan skador över lång tid och fått mig till del utrustning som jag verklgen tycker har fört mig ytterligare ett steg framåt. Jag har fått bättre koll på vad som är bra och dåliga saker jag stoppar i mig. Dock kunde jag äta mycket bättre men jag har en bra balans i min kost. Det har också på senare år gått upp för mig vad som är viktigt i livet och då har löpningen blivit en naturlig del i att bli den bästa Anders Scharp jag kan presentera. Det gäller självklart långt ifrån bara fysik. Löpning ger bra tillfällen för kontemplation och eftertanke samt tacksamhet och en insikt om vad som är problem och inte i vardagen.

Nyfikenheten har övergått till ett mål att genomföra ett lopp som är en riktigt Slabbedasskare! En tokutmaning där planering blir nödvändig och träningen stundtals behöver bedrivas utanför bekvämlighetszonen där jag tidigare inte trivts speciellt väl. Ett lopp där vägen dit blir ett obetalt deltidsjobb som måste sanktioneras med övrig familj så även de förstår vad jag skall genomföra. Detta vore såklart prima eftersom jag själv inte riktigt vet vad jag givit mig in på. 

Det finns otaliga lopp runt om i världen och i Sverige att genomföra. På bilden till vänster är jag på väg uppför en 6km lång stigning i Banyola på Mallorca. 6km upp till målet och sedan är det samma vag tillbaka till prisutdelning, mat och dryck i byn. Underbart roligt om än kort. Eller vårt eget Trosa Stadslopp på 8,9km där man går man ur huse för att heja fram samtliga deltagare så det känns som alla har hemmaplan.

Men de loppen jag tänker på skall vara av karaktären att många undrar om det ens är möjligt att klara sig igenom vid 53 års ålder. Jag tänker på ett Badwater; 217km i amerikansk ökenmark där starten är 86 meter under havsnivå i en gryta som nästan når värme på 50 grader!! är det möjligt? Eller ett ökenäventyr i Afrika över 6 dagar och totalt 250km i des Sables där det troligtvis inte heller är så svalt när solen står i zenit.

Som sagt är det viktigt att vara smart för sig själv och närstående när man väljer lopp. Troligtvis skulle jag få åka själv till de båda ovanstående loppen men om loppet går i Chamonix? Bingo! Då får jag sällskap.. Chamonix är beläget i Frankrike, är start och mål för UTMB Ultra trail Mont Blanc. Ett lopp genom Schweiz och Italien runt Mont Blanc och åter till Frankrike. 166 km, vilket är något kortare än de övriga nämnda ultraloppen men höjdskillnaden på 9600m skojar man inte bort. Maxtiden är satt till 46 timmar. Jahaja, det är väl bara att träna, anmäla sig och köra?! Nåja, riktigt så enkelt är det nu inte. För att ens få anmäla sig till UTMB, som av många är betraktat som världens hårdaste ultatrail, måste man genomföra kvalificeringslopp. Genom poängsatta lopp skall man skrapa ihop 8 poäng på max 3 lopp. Vart och ett av dessa tre planerade lopp tangerar det tuffaste jag gjort tidigare. Om jag inte kommer på andra planer är 2015s planering enligt följande för att ge 8 poäng:

April Urviks Ultra 75km 1750m höjdskillnad

Juni 80km Mont Blanc 6000m höjdskillnad

Juli Sweidish Ultra Alpin 107km 2655m höjdskillnad (körde jag 2013)

När jag sedan gjort detta skall anmälan in och eftersom UTMB är det ultimata loppet som alla ultralöpare vill springa en gång i livet är trycket stort så det blir lottning om platserna! Läskigt värre!! För mig är vägen allt och målet inte lika viktigt när det gäller löpning men visst vore det kul att komma med med tanke på stora uppoffringar det faktiskt kräver.

Jag blir som sagt ofta rörd till tårar på mitt löpband när jag ser målgången på långa ultralopp. det kan vara såväl segrare som en lycklig motionär som genomfört något alldeles extra. Det innebär att jag får en skön känsla även på mitt band i en källare långt från den verklighet  och prestation som dessa ultralöpare genomför. Känslan att komma in på upploppet i Chamonix med hela loppet i ryggen och köra highfives med åskådarna om det nu finns några kvar när det är dags för mig att gå imål?, Det är den känslan jag vill uppleva. Den känslan får jag endast uppleva om jag börjar målmedvetenheten idag. Tränar smart så jag är i god form och hel hela vägen och kan med njutning (nåväl) genomföra kvalloppen och sedan har lite tur med lotten och få stå på startlinjen till min stora, största fysiska utmaning. Den känslan vill jag fan i mig uppleva och planeringen och träningen började igår!!!

Resan dit, till Mont Blanc 2016 kommer bli härlig!!