Susanne och Jenni under frukostpaus

Fotrally

Efter 23 km löpning i går kändes det som skön rehab idag med en kraftpromenad på dryga 100 minuter med hundarna. en syresättning så god som någon i regnet. När det gäller promenad får jag ju iår verkligen testa promenadernas promenad nämligen Fotrally.

Fotrally ligger på sämsta tänkbara tid för mig, nämligen mitt i Trosa Stadslopp. Stadsloppet är en av de trevligaste dagarna på vårt Trosa Stadshotell, ja Trosas trevligaste dag faktiskt. Fotrally startar kl 21.00 kvällen före Stadsloppet och sedan tar sig deltagarna söderut i en konstant hastighet av 5km/tim utan pauser. Last man standing!! Var 6 timme kan man ta hjälp av sitt team eller få sin matväska utlämnad av tävlingsservicen förutom det man bär med sig. Toalettbesöken är begränsade till 25 minuter per dygn och sker på rullande "bajamaja".

Det går alltså inte att taktikdra, göra ett ryck eller dylikt utan alla tar sig fram i samma tempo, ett tempo som de flesta klara men fråga är just ; Hur länge?

I nästan alla konditionslopp finns det seedade startgrupper och därför kommer man sällan i kontakt med eliten om man inte tillhör densamma. Skulle jag mot förmodan starta samtidigt som segraren i Lidingö Ultra så orkar jag bara hänga på i någon minut och sedan är jag helt slut!! Under Fotrally kan man ju faktiskt promenera med blivande segraren och kanske få rutinerade tips inför kommande år. Ganska häftigt och ganska unikt och riktigt riktigt kul.

Fotrally handlar om så mycket mer än uthållighet och därför har tävlingen fått den passande rubriken Hjärna och Fötter. För oss som håller på med lite längre utmaningar är det ju ingen nyhet att utrustningen är riktigt viktig och det är en självklarhet att den är väl utprovad innan start. Ett litet skavsår efter 5 timmar blir outhärdligt efter 10! En negativ tanke efter 12 timmar leder till depression efter 20...

När jag blev anmäld av Magasinet STARK för att göra ett "insides reportage" från tävlingen fick jag startnummer 33. Jag ser detta som ett gott omen och har därför satt målet att gå minst 33 timmar. Kanske låter kaxigt av en femtiotaggare när tävlingen vanns på 29 för ett par år sedan.

När jag genomförde Fjällräven Classic 2013 tog jag dryga 23 timmar på mig med en 10 kgs ryggsäck och den slipper jag ju nu och hoppas det kan göra 10 timmar till. Nåväl, mycket hänger ju just på Hjärna och Fötter, att båda dessa komponenter funkar. Föresten måste man nuförtiden upp på tider runt 50 timmar för att  vinna om förhållanderna är bra!! 50 timmar?! Vet inte ens om jag orkar hålla mig vaken så länge ens utan promenad..

Ser fram emot att med förra årets segrare Silvio få diskutera hur han får kroppen att fungera under så lång tid. Skall bli spännande!! Mina kamrater undrar ibland hur det kommer sig att jag får hjälp med träningen av så namnkunniga experter inom olika områden trots att jag inte alls tycker att tiden jag springer på är av betydelse, för mig är genomförandet det viktigaste och att få vara hel och frisk. Att vara hel och känna att kroppen verkligen känns som ett fint instrument med snabb återhämtning efter utmaningar är kicken för mig. Det finns inga konstigheter med detta, jag frågar helt enkelt!! Rädda pojkar får som bekant aldrig kyssa vackra flickor! På bilden syns 2 duktiga tjejer. Fantastiska Susanne Johansson som efter en framgångriks friidrottkarriär fortsatte springa och det långt!! Tillsammans med Rune Larsson ända från Portugal till Halmstad. När jag frågade Susanne om det var något långt på gång 2012 så hade hon inga speciella planer. Dock kom hon på att hon skulle springa till sitt lantställe från Halmstad. Att lantstället ligger på Åland saknar i hennes fall tydligen betydelse, det är mest underligt att hon tog båten och inte simmade sista biten.. Tillsammans med duktiga Jenni Steiner fick jag förmånen att lufsa med Susanne de 55 km från Nyköping till Trosa. Rackarns inspirerande. Och varför då? För att jag frågade!

Våga och vinn! Vad kan gå fel? Ingen aning, man behöver ju inte tänka efter hela tiden, eller?